Direktlänk till inlägg 5 mars 2013
Just nu är det ett himla liv om ponnyakuten och allt vad det innebär både runt om på bloggar och framförallt på facebook därför tänkte jag beskriva hur jag känner runt just ponnyakuten. Jag har tittat på ponnyakuten sedan det började och ville främst få tips från gästtränare vilket jag fortfarande ser som en viktig del. Det som många uppfattar som det stora problemet är att lärandet till ryttaren sker på fel sätt och att det inte är "rätt" att sätta på hjälptyglar på en häst och därmed lösa problemet.
Allting faller tillbaka på val av ponny. Kommer man att klara av ponnyn och ha kompetens själv eller människor runt omkring som hjälper till? Det är i hanteringen som mycket faller tillbaka och på ryttaren. Har föräldrarna inte kunskap om hästar kanske man bör ta hjälp av någon annan från första början innan problemet går så långt att det till och med blir farligt. Kanske bör man även svälja sin stolthet och inse att just den ponnyn är för svår.
Jag tycker inte att Tobbe Larsson eller gästtränarna gör fel, det finns miljoner tillvägagångssätt att utöva och alla har sin metod och idé med träningen för att lösa problemet. Sen reagerar alla på något och så kommer det alltid vara, någon säger sätt på ett skarpare bett medans den andra säger att skarpa bett inte löser något. Den typen av konflikter kommer det alltid att vara och vi måste kunna tackla det. Sen kan man diskutera hur "barnvänligt" programmet är eller om det egentligen är ett wake up call för vuxna. Det kommer även ett problem till, alla hästar är olika och är olika individer, en häst kanske svarar jättebra på en metod men en annan får man tänka om på. Tips och inspiration är dock alltid bra.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | |||
|