I hästsport eller ridsport hur man än väljer att se det, kostar det pengar. Allt kostar pengar och det är inte en summa som betalas en gång utan fortlöper under hela tiden. Träningar, skor, veterinärskostnader, drivmedel för att ta sig till träningar och tävlingar, tävlingar kostar, stall och utrustning. Ja allt kostar för att inte tala om anläggningskort, licenser och liknande. Ridsport ska vara på samma villkor men snabbt märker man att ett stort gäng gallras ut. Det gänget som gallras ut är antingen de som saknar intresset eller de som inte har råd. Allting är prioriteringar brukar det sägas och har man häst får man stå sitt kasst...

Hur ska man kunna prioritera olika när det inte finn några pengar att prioritera med. Skit samma om jag inte har de dyraste jeansen bara min häst får mat. Men om jag redan har billiga kläder då och det ändå inte räcker till vad gör man då? Det är den frågan som ständigt uppkommer för många. Att sälja sin bästakompis är inte att tänka på. 

Att alla rider på samma villkor stämmer kanske till en viss del. På tävlingar har alla samma bana och bedöms lika men förutsättningen för att klara banan är olika precis som i alla sporter. Någon är snabbare eller smidigare. Men just det utanför som spelar in på ekipaget, att någon sitter på läktaren och skrattar och pekar det är det som gör en otrolig skillnad. Vissa har förmågan till att stänga ute allt men vissa har det inte. Alla har olika förutsättningar att träna och att köpa utrustning som är "inne" men ska ändå behandlas lika.

Ridsport är en fördomsfull sport och "vi" hästmänniskor pratar och skryter mer än gärna. Men egentligen är vi lika och står på samma ställa fast bara olika långt ifrån varandra. När vi står inför svåra beslut är vi ändå lika och då spelar pengarna mindre stor roll. Jag hoppas och tror att fler börjar inse värdet i en bra kompis än hur mycket prislappen visade. 

Någo av det värsta jag vet är människor som är tröga. Missförstå mig inte nu, det finns olika typer av tröghet. Det finns tröghet som innebär att man är för lat för att tänka, det finns även tröghet som bygger på att personen i fråga verkligen inte kan tänka eller uppfatta vissa saker, men sen finns det den där trögheten som går över till att personen är korkad och handlingsförlamad. Det gillar inte jag. Handlingsförlamad kan också vara av vissa olika orsaker men jag tänker främst på den handlingsslappheten som förekommer i vardagen som kanske mest bygger på lathet. 

Har man häst kommer inte alltid tiden till människan utan man får ta sig tid. För mig är det otänkbart att utesluta vissa saker i daglig skötsel och vård på grund av att man inte har tid eller helt av inte orkar. Det är allas ansvar att dra sitt strå till stacken på något sätt. 

Något som jag också har funderat kring är människans kompetens att kunna tänka. Alla kan tänka. Kan man tänka lever man. Vad är det då som gör att vissa människor verkar sakna denna väsentliga del? Ska man imponera på mig ska man kunna tänka själv, ha ett driv och inte vara lat eller förslappad. I dagens samhäll behöver vi inte ens tänka, vi tar bara upp vår iphone eller liknande och googlar oss fram till svaret. Det är illa. Stå inte med händerna i fickorna och vänta på att kunskap och bättre tider ska komma som manna från himlen, gör något åt det och tänk och resonera dig fram. Mums för smarta människor som är kapabla till att tänka själva!

Jag är blond men långt ifrån dum blondin. Jag kan faktiskt säga med handen på hjärtat att jag är smart, alla är smarta som kan tänka och tänka bortanför det som gör att vi inte orkar.

Ett stall, det är hästens bostad och vi gör det som vi gör i stallet för hästens skull. Vi strör mysiga bäddar åt dem för att de ska ha det skönt och mjukt under tiden de är i boxen. Vi ger dem mat för att d inte ska vara hungriga och vatten för att de inte ska vara törstiga. Allt gör vi för hästarnas skull, eller? Hur mycket av det som vi gör i stallet är för vår egen skull och hur mycket är för hästarnas? 

Jag är säker på att en häst i ett litet stall med kompisar och mat och vatten hade haft det minst lika bra som i ett annat stall. Finns det något perfekt stall egentligen? Det är ju vi människor som bygger upp förväntningarna på det perfekta stallet. Enligt många är det perfekta stallet det som har ridhus, ridbana, terrängbana, fina ridvägar och bra boxar. Det väsentliga som hästkompisar, bra utevistelser och liknande glöms gärna bort i förhållande till vad just ryttaren söker. 

Detta tycker jag är tråkigt på många sätt. Om hästen trivs mår den också bra och kan prestera bra. Jag kan säga att mit stall där jag har stella är perfekt för Stella, mig och våra förutsättningar. I stallet finns det som jag hoppas att stella uppskattar och det finns det som jag uppskattar alltså borde det vara det perfekta stallet för oss. Jag tror att man kan flytta hästen till olika stall precis så många gånger man vill för det är först när man börjar se lite djupare och ur hästens synvinkel som allt börjar att klarna.

Jag hoppas att många ser till hästen i första hand och till sig själv i andra hand. Det är dock viktigt att man själv trivs i ett stall då ökar också viljan att vara i stallet och både häst och ryttare mår bra. Med kärlek och vilja kommer man längst  :)

Som många har förstått tävlar inte jag och anledningen är enkel. Jag tycker inte att det är kul samtidigt som jag inte har nerver till det. Varför ska jag sabba något bara för att jag blir så grymt nervös? Träning ger färdighet men nja i mitt fall är det nog så att jag har bestämt mig, jag tycker att det är roligare att träna och då gör jag det. Jag vill ju inte tävla varför ska jag göra det då? Hur det än är så är en tävling lite ett bevis på att träningen har gett resultat. 

Beviset på att träningen gett resultat känner jag att jag kan få lika bra genom att genomföra en kanon runda på träningen på lika höga hinder som på tävling. Jag har inget emot pay and jumps det fungerar bra för mig precis tillräckligt med tävling för mig. Det som jag däremot kan sakna från tävlingar med ponny är den där tävlingskänslan dagen innan och på morgonen. Putsa, göra knoppar och planera vad man ska ha på sig och hästen, lite sånt saknar jag.

Jag tycker däremot att tävlingar är otroligt lärorika och jag tycker det är kul att åka iväg och titta på tävlingar, dels för att få lärdom och dels för att kanske bli lite motiverad. Jag beundras de som vill tävla och har nerver till det, otroligt häftigt. Om mina barn i framtiden vill tävla eller ens hålla på med hästar och ridning kommer jag nog vara en sån typisk ponny mamma som ligger bakom en buske och spyr pga min nervositet. Haha hoppas det dröjer många år dit....

Bilder på gammal foder ponny vid namn Mr Loba Loba

Att glida på en räkmacka är något som vi här nere i Blekinge säger ibland. Att få en lite extra bra skjuts utan någon direkt ansträngning. Efter senaste turen ikväll är det just det som slår mig, hur en del bara kan glida igenom allt och gå obemärkta därifrån. För det ligger i deras natur. Sånt stör mig. Avundsjuka kanske är det som slår er, ja det kanske är just det som är mitt problem. Varför går det så lätt för andra men inte för mig?!

För att det är vi som kämpar, ställer upp och vill finnas som kommer stå på egna ben sen tilslut när de andra redan ligger ner med en knytnäve i ansiktet. Ibland hade det varit skönt att få allt serverat men vad lär man sig på det? Hur ska man kunna förstå hur det fungerar om man inte misslyckas, får göra om och göra rätt. Men det är väl det som slår mig, en stor jäkla lathet. För är det något man inte bör vara om man är hästmänniska så är det lat! Har man häst har man det alla dagar i veckan även julafton och nyår. 

Jag strävar efter ett liv med kunskap och utveckling. Att nå nya höjder och nya mål och att ha kämpat mig dit. Jag vet många som gör just det, kämpar och det är grymt häftigt. För vilken känsla slår den känslan, av att detta har jag åstadkommit och kämpat mig till!

Alla kan men med olika förutsättningar det som skiljer oss från mängden är viljan, har man viljan och hoppet kan man nå stjärnorna även om man bara siktade på grantopparna.

Mål för 2013 hit och dit. Vad har jag för mål egentligen, mål bör man ha även som hobby ryttare? Nja jag har en del mål. Det pendlar lite och det jag alltid strävar efter är hållbara hästar och det går ju sådär.

Iaf så är ett mål att lära mig linda bättre och att förbättra min sits. För Stella är det att hoppa lite pay and jumps och träna vidare. Tappi är att bygga vidare på form i trav och galoppen. Skynda långsamt. Ungefär så blev det denna gången.

Finns det något värre att sitt på hästryggen eller gå i stallet och fixa när man fryser? Tror inte det. Oftast börjar det i händer eller fötter och sen är det kört. Därför har jag en del kläder på mig och ett tips till alla er som fryser, ha termobyxer hur fult och knöligt det än är, det är superbra mot kylan. Jag bor i mina termobyxor under vintern, mina är billiga från börjes men håller värmen jättebra. 

Något som man lätt kan glömma är det understa lagret alltså det intill kroppen, ett underställ är guld värt.Jag har ett vanligt i bambu och det fungerar okej. När det är extremt kallt har jag back on track tröja under. Ridbyxor somär förstärkta för att klara vintern brukar inte alltid hålla vad de lovar så ett underställ behövs oftast ändå. 

Sen till mina favoriter, fleecetröjor. Det är hur skönt som helst håller värmen och om man svettas lägger det sig på utsidan och insidan blir torr iaf är mina så. Fleecetröjor finns i alla möjliga färger och mdeller. En av de viktigaste sakerna är då fötterna. Jag brukar välja tjocka ridstrumpor, horze har en modell som är tjock även pikeur och jag har ett par från PK också, mycket bra och prisvärda.

Till händerna kan jag inte säga så mycket, jag har prova massor av modeller i trefinger modell och inte gillat några så prova dig fram. Just nu är mina händer varmast i skinnvantar med fleecefoder eller olofs skinnvantar med fårskinns foder. 

Några andra saker jag kan lägga till är att ha bra ridskor där man får plats med många sockar eller ridstövlar mna är från MH "rimfrost" och är toppen!

I halsen blir det oftast bart ch myckt kallluft kommer ner, fundera på en halsduk eller en buff. Att byta stigbyglar till ett par i plast hjälper mer än vad man tror. Man kan sätta på en rumpvämare til sadeln, effektivkt men man får nästintill inget grepp i sadel. Lägg lite mer pengar på en bra vinterjacka och som gärna går ner lite längre. Min riktiga vinterjacka kommer från kingsland.

Till sist en viktig del, om man kan och vill är det toppen med ett pannband under hjälmen eller något sånt. Jag får lätt öroninflammation så det har räddat mig många gånger. Mössa, denna otroligt fantastiska skapelse, den går jag inte en meter utan. 

Hä är den slutliga bilden på resultatet, här går komfort och det praktiska före mode och snygghet.

Många säger att man inte ska blanda sig i någo man inte har 100 % koll på och då kan jag säga att jag leve farligt nu. Bett är det jag har mint koll om näst efter sjukdomar. Men jag har fortfarande en åsikt och har sett en hel del. Min åsikt liksom många andras är att ekipaget ska se harmoniskt ut- alltså ingen dragkamp mellan häst och ryttare, ett så milt bett som möjligt kan vara det bästa, även ett milt bett kan vara skarpt med en hård hand samt att bettet ska passa.

Jag använder mig av eggbett, hackamore, novabett och ett soft bett tvådelat med fasta ringar. Detta är bett som är milda egentligen förutom hackamoret som kan vara otroligt skarpt om det används fel. Min åsikt är även att skarpa bett kan vara ett bra alternativ om det gör att hästen är mer harmonisk och det ger ett bättre resultat. Däremot är även min åsikt att bettet inte alltid löser det egentliga problemet. Kanske behöver hästen uppsöka tandläkare eller att det helt enkelt är något annat som behöver förbättras. Ett nytt bett kan lösa problemet för tunden man kanske inte för alltid.

För mig är det också viktigt att hitta ett bett som min häst trivs på. Som Stella till exempel som fungerade jättebra på novabettet fram till för ett tag sedan då jag ville prova något annat och upptäckte då en wow-känsla på hackamoret. Där trivdes Stella och var helt still med huvudet samt fick ett annat stöd. Detta kanske inte håller alltid men just då gjorde det det.

Just frågan om skarpa bett är väldigt omdiskuterad och innan var det ett himla snack om pessoabettet. Jag kan säga att jag gillar inte pessoabettet just av den enkla anledningen att jag sett munnen på en häst som haft det bettet. Det finns naturligtvis många faktorer som man inte vet om som hur ofta hästen varit hos tandläkaren eller hur bettet suttit i munnen eller hur hård handen varit. Men de hemska såren glömmer jag aldrig!  Men även med de faktorerna inblandade är ett pelham egentligen snällare om det nu är möjligt att rida på ett bett med hävstångseffekt. 

Så länge det fungerar på de betten jag har kommer jag köra på som vanligt men är nyfiken på att prova nyheter om det blir aktuellt. Detta är mina åsikter och jag kan ha fel som alla andra. Det är ju det som gör att vi är människor- felen :)