Ett stall, det är hästens bostad och vi gör det som vi gör i stallet för hästens skull. Vi strör mysiga bäddar åt dem för att de ska ha det skönt och mjukt under tiden de är i boxen. Vi ger dem mat för att d inte ska vara hungriga och vatten för att de inte ska vara törstiga. Allt gör vi för hästarnas skull, eller? Hur mycket av det som vi gör i stallet är för vår egen skull och hur mycket är för hästarnas? 

Jag är säker på att en häst i ett litet stall med kompisar och mat och vatten hade haft det minst lika bra som i ett annat stall. Finns det något perfekt stall egentligen? Det är ju vi människor som bygger upp förväntningarna på det perfekta stallet. Enligt många är det perfekta stallet det som har ridhus, ridbana, terrängbana, fina ridvägar och bra boxar. Det väsentliga som hästkompisar, bra utevistelser och liknande glöms gärna bort i förhållande till vad just ryttaren söker. 

Detta tycker jag är tråkigt på många sätt. Om hästen trivs mår den också bra och kan prestera bra. Jag kan säga att mit stall där jag har stella är perfekt för Stella, mig och våra förutsättningar. I stallet finns det som jag hoppas att stella uppskattar och det finns det som jag uppskattar alltså borde det vara det perfekta stallet för oss. Jag tror att man kan flytta hästen till olika stall precis så många gånger man vill för det är först när man börjar se lite djupare och ur hästens synvinkel som allt börjar att klarna.

Jag hoppas att många ser till hästen i första hand och till sig själv i andra hand. Det är dock viktigt att man själv trivs i ett stall då ökar också viljan att vara i stallet och både häst och ryttare mår bra. Med kärlek och vilja kommer man längst  :)

Jag trodde aldrig att dagens pass skulle sluta väl. När jag började rida var stella så otroligt tittig, spänd och ville inte gå fram, ska tillägga att då var det ljust ute och jag var inte det minsta spänd av mig. Jag blev lite sur men tänkte att det inte tjänar någoting till så försökte istället uppmuntra till varje litet framsteg. Till slut tyckte Stella att motivationen repat sig och då blev allting bättre. 

Jag jobbade rätt mycket med traven och få Stella med mig så att inte Stella är på en sida och jag på en annan, detta gick bra och jag tyckte att jag fick ihop henne bra. Något som inte gick bra idag var galoppen, galoppen har vi inte jobbat med alls efter lilla skadan och det märktes. Från början trodde jag att något var fel, Stella liksom studsade fram och det var inte någon sammanhåll alls. 

Jag tänkte om igen... Studsen var nog en effekt av att Sessan hade otroligt mycket energi och att ja höll ihop henne för mycket. Jag red på istället och då blev det andra bullar. Stella tyckte det va s kul at flyga fram på vägen i full galopp härlig känsla när både häst och ryttare är lyckliga. Den känslan ska jag leva länge på. 

Vilken dag tur att det slutade bra. Först i morse var jag skit sur för att allt var fruset sen var jag i skolan i 30 min och stressade hem gick med Enzo och åt lunch.

Hann precis fixa stallet och sen krångla mig ut mellan grävmaskiner och vända igen och krångla mig ut igen. Red med en kompis sen och jag gillar verkligen Rolle han är perfekt att rida på så rakt ut i skogen och super cool.

Avslutade dagen med att rida en runda på Stella. Mer om detta sen.

Världens bästa start på dagen. Bilen var frusen och dörrarna gick inte att få upp så underbart. Tur att Olof var hemma och hjälpte mig. Väl framme vid stationen gick allt bra och nu är jag i skolan.

Ska rida med en kompis sen efter skolan måste dock hinna gå med Enzo och en runda till stallet så gäller att ha bra tempo. Simma lugnt :)